Madeleines – gör dem snabbt nu ikväll!

Madeleines är njutningsfull enkelhet personifierad

Madeleines kan låta som ett avancerat bakverk men jag tror att det som håller många tillbaka från att prova är det faktum att man behöver en speciell plåt för att få till formen på dem. En engångsinvestering på 200 riksdaler som håller hela livet kan ju inte få vara det som hindrar dig från att testa de här ljuvliga små skönheterna, eller hur?

Bör ätas direkt. Funkar dagen efter men har helt klart tappat mycket av sin charm då. Förbered smeten på morgonen om du ska ha ett kalas på kvällen. Lägg den i en spritspåse och ett par timmar innan servering så bakar du dem.

Madeleines

Tid: Runt 30 min arbete, cirka 25 minuters gräddning

• 170 g smör (inte margarin, smör)
• 110 g vetemjöl
• 4 stora ägg
• En nypa salt
• 140 g strösocker
• Rivet skal från 1 stor citron (bara yttersta skalet)
• 1 tsk vanilj (inte vaniljsocker, vanilj)
• Lite florsocker för garnering

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Smält smöret i en kastrull och bryn det. Det ska bli brunt, men får inte brännas vid. När man känner en nötig doft sprida sig är den klar. Ta av och låt svalna.
3. Ta några droppar av smöret och smörj plåten ordentligt. Se till att det tränger in i varje vrå. Sikta sen över lite vetemjöl och slå av överskottet.
4. Lägg ägg och salt i en skål och vispa ordentligt tills de nästan nått tre gånger sin ursprungliga volym.
5. Medan du fortsätter vispa häller du i sockret. Inte allt på en gång, utan lite i taget.
6. Vispa ett par minuter till så smeten blir riktigt tjock.
7. Vänd med en slickepott ner citronskal och vanilj.
8. Sikta mjölet över smeten och vänd varsamt ner även det.
9. Slutligen vänder du ner det avsvalnade smöret.
10. Fyll en sprits med smeten och spritsa sen ut den i formarna. Eller så tar man ett decilitermått och slevar i smeten. Det är inte så noggrant.
11. Grädda 12-15 minuter tills de får lite, lite färg. Ta ut, ta loss dem ur plåten och låt svalna på galler.
12. Sikta lite florsocker över och servera ljumma.

Middagstips – Focaccia, kaprissallad och haloumi

Det här skulle jag kunna äta ihjäl mig på.

När det är lite småbråttom att ordna middagen och man inte har hunnit planera några stordåd kan det ibland vara lätt att börja rota i frysen efter en bit blodpudding eller någon burk köttfärssås. Igår lyfte jag blicken och gav mig på ut på jakt i kylen för att sätta ihop något färskt, grönt och glädjande.

1. Gjorde en sallad på små kapris, stor kapris (sköljde båda sorterna ordentligt), körsbärstomater som jag klyftade, babyspenat, ruccola och svarta oliver. Ringlade över lite olivolja och en skvätt balsamvinäger.

2. Skivade upp lite haloumi och stekte dem i olivolja på hög värme.

3. När haloumin nästan var klar delade jag en bit av gårdagens focaccia och stekte på den lite lätt.

4. Lägg brödet i botten på en tallrik, placera salladen ovanpå och slutligen haloumin. Dra ett par drag med pepparkvarnen. Känner man för det kan en liten gnutta flytande honung

5. Klart! Ett rödvin till gör inte saken sämre.

Scan och kulkorven – när fel blir rätt.

Hur ett ärligt svar från Scan fick mig positivt inställd igen.

Jag är ingen mat-fascist även om det ibland kan verka så. Det finns få saker som är så roliga och tillfredsställande som att laga egen mat från grunden. När man efter någon timmes blodbad tar ut denhemmagjorda blodpuddingen ur ugnen, när surdegsbrödet man slitit med i timmar får den perfekta skorpan eller när man gjort morgonmuffins för första gången och de smakar fantastiskt, då vill man aldrig köpa halvfabrikat igen.

Men så står man där i butiken och funderar kring kvällsmaten och det är då det slår mig – halvfabrikat kan vara riktigt gott. Jag och många i min generation är faktiskt uppväxta med mycket sånt och det är inga större fel på oss. Med vissa undantag.
Självklart vill jag helst göra min egen falukorv eller i alla fall köpa en lokalt producerad, men sanningen är den att jag inte ryggar tillbaka för Scans variant heller. Den är riktigt god.

Allt skumt som det är i den då? ropar mat-maffian. Men så var den när jag var liten också. Jag har inga problem med det. Stuva lite makaroner, riv över muskot, stek på några skivor korv och ät med en god senap. Svårare än så är det inte.

Problemet är att idag får man inte prata om det. Alla ska ha tid att åka till sin lokala odlare eller slaktare, mala sitt eget mjöl (ja, det kommer bli stort 2011), grodda allsköns smaskigheter och helst av allt dra upp middagsfisken själv samtidigt som sippar på en acai-smoothie.

Fördelarna med att göra allt från grunden är så klart enorma både när det kommer till hälsan och plånboken, men det är inte alltid man kan eller vill. Det är inget att skämmas för. Jag är ingen mat-fascist.

Så där stod jag vid köttdisken och kikade lite när mina ögon landar på ett paket Scan Kulkorv.Tänker lite stilla medan jag generat pillar på paketet ”Vad i hela friden är det här?”. Jag vill inte låta som ett pretto, men här nånstans var måttet rågat. Det är alltså korv format till små bollar.

Kom tillbaka hem och skickade iväg den här tweeten

Fick några svar från bland annat @svenwennersrom, @mgarbarczyk, @carnbro och @maggan_e. Alla var ganska överens. Weird produkt.

Det kunde ha stannat där. Som lite allmänt gnäll över en ny produkt som inte passar oss mat-hipsters.

Men det gjorde inte det eftersom det visade sig att Scan hade koll. Det här svaret kom i morse:

Varför gör det här mig så upphetsad?
Jo, här är ett par av anledningarna:
– De har bevisligen koll på sitt varumärke. Om man pratar om dem så svarar de.
– De försöker inte försköna något. Det är HotDogs i mindre bitar. Somliga tycker de är roliga. Fine.
– De skriver under med ett namn. Det gör det så personligt och trevligt. Tack Laila!
– De bryr sig om konsumenten. Hur många pretto-lokalproducerat-krispiga-förpackningar-egen-kvarn-good-karma-företag gör egentligen det medan de försöker maskera sina galna marginaler med en fasad av att vilja förbättra världen? Inte många.

Cred till er Scan. Jag kanske inte gillar produkten, jag kanske inte alltid är er bästa kund, men jag respekterar er på ett helt annat sätt nu.

Vad kostade det er? Investeringen i en duktig medarbetare och färre än 140 tecken.

Focaccia – receptet alla lyckas med

Det enkla middagsbrödet man inte behöver planera för att göra

Focaccia kan varieras på en mängd olika sätt men det här är en klassiker och min absoluta favorit. Några andra alternativ är att blanda i chevré i degen, hyvla över parmesan, strimla parmaskinka ovanpå eller varför inte lägga lövtunna skivor av god tomat på toppen.

Det går säkert att göra den med surdeg istället för jäst, men då tar det betydligt längre tid och poängen här är ju att det ska gå snabbt, eller hur?

Focaccia med rosmarin och svarta oliver

Tid: Runt 15 min arbete, cirka 25 minuters gräddning

 

• 25 g jäst
• 300 g vatten
• 420 g vetemjöl
• 1 tsk salt
• 1 dl rensade svarta oliver
• Ett par kvistar rosmarin
• Några nypor flingsalt
• En god olivolja

1. Sätt ugnen på 225 grader.
2. Lös jästen i vattnet som helst ska vara ljummet
3. Häll i salt och mjöl. Blanda tills det blir en klibbig deg.
4. Oliverna ska vara med kärnorna kvar om man vill ha någon som helst smak på dem. Skär bort köttet och kasta kärnorna. Vänd ner olivköttet i degen.
5. Ringla över cirka en matsked olivolja och täck degen med plast. Låt jäsa 40 minuter.
6. Ta en ugnsfast form eller en plåt, lägg på ett bakplåtspapper och häll ut degen. Tryck ut den så den täcker hela ytan.
7. Täck med plast och låt jäsa ytterligare cirka 30 minuter.
8. Fukta ett finger med vatten eller olja så det inte klibbar fast och tryck hål i ett fint mönster över degen.
9. Ringla över olivolja (se till att det kommer lite extra i hålen), strö över rosmarinblad och slutligen några nypor flingsalt.
10. In i ugnen med hela härligheten cirka 15-20 minuter. Se till att brödet får lite fin färg innan du tar ut det och ganska kvickt förflyttar det till ett galler för att svalna.
11. Min favorit är att skära rutor av det och äta med smör eller doppa i en god olivolja.

Morgonmuffins med nötter, honung och frön

Något gott till frukost?

Ni vet den där ångesten av att behöva rusa till tåget, inte ha ätit någon frukost och inse att man har förmiddagen fullbokad med möten? När man ser framför sig att den enda möjligheten till föda är Pressbyråns plastinpackade, iskalla, på gränsen till döda smörgåsar som får själen att börja blöda och smaklökarna att krulla sig. Då önskar man att man hade packat ner ett av de här små liven.

Det går att ha i lite annat gott om man så önskar. Lite torkade tranbär tror jag skulle passa fint. Kanske finskurna aprikoser.

Det känns som att det är en aldrig sinande ström av ingredienser, men faktum är att har man väl allt hemma så räcker förpackningarna till många omgångar.

Morgonmuffins med nötter, honung och frön

Tid: Runt 20 min arbete, cirka 25 minuters gräddning

 

• 2 msk rågflingor
• 2,4 dl vetemjöl gärna fullkorn
• 1 tsk bikarbonat
• En nypa riven muskot
• En nypa salt
• 1/4 tsk kanel
• 1/2 tsk ingefära




• 1 ägg
• 0,6 dl yoghurt naturell
• 4 msk olivolja
• 4 msk lönnsirap
• 1 tsk vanilj




• 1 riven morot
• 1 litet rivet äpple
• 0,5 dl russin




• 1,5 msk smör
• 1,5 msk vetemjöl
• 1,5 msk råsocker
• 2 msk havreflingor
• 1 msk solrosfrön
• 1 msk sesamfrön
• 1 msk pumpafrön
• 1 tsk vatten
• 1 msk honung

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Blanda de torra ingredienserna (rågflingor, vetemjöl, bikarbonat, muskot, salt, kanel och ingefära) i en skål och ställ åt sidan.
3. I en lite större skål, blanda ägg, youghurt, olivolja, lönnsirap och vanilj.Vispa inte, rör istället med en slickepot.
4. Vänd ner mjölblandningen i den stora skålen och blanda tills allt löst sig.
5. Tillsätt russinen. Riv ner moroten och äpplet (jag skalade äpplet innan). Jag rev på det finare järnet, men jag tror jag ska prova med lite grövre nästa gång för att få känslan av lite bitar i.
6. I ytterligare en skål klicka ner smör, mjöl och socker. Rör med en gaffel tills det blandats ordentligt.
7. Tillsätt havreflingor, solros-, sesam- och pumpafrön. Rör tills det blandats.
8. I med honung och vatten. Rör tills det är en trivsam smet.
9. Smörjde en muffinsplåt av medelstorlek (den som rymmer 12 st) med smör.
10. Totalt blev det nio muffins. Man fyller upp till lite drygt hälften och toppar sedan med rikligt av blandningen av nötter, frön och smör
11. Skjutsa in och låt grädda cirka 25 minuter. Testa med en tandpetare som ska komma upp utan en massa klet på sig.
12. Ta ut plåten, låt svalna ordentligt i formarna och ät sen med till exempel ett stort glas mjölk.

Aprikosbröd med valnötter

Aprikosbröd med valnötter, russin och massor med smak

Jag var så sugen på ett bröd med frukt och nötter, men jag hade helt enkelt inte tålamodet att vänta på den trogna, smakfulla men ack så långsamma surdegen. Klockan var lunch och jag ville verkligen ha ett varmt bröd till kvällen.

Vad skulle jag göra? Släppa mina principer, kasta allt jag värdesätter åt sidan, falla för frestelsen och gå för den enkla lösningen med risk för att framstå som en slö, ryggradslös slacker?

Självklart.

Jag valde aprikoser och russin, men det funkar så klart med annan frukt också. Kanske lite korinter (varför använder man inte korinter oftare, de är ju så himla goda!), tranbär, några katrinplommon eller varför inte torkad mango om man vill ha det riktigt sött.

Samma gäller för valnötterna. Testa lite kombinationer av nötter eller frön. Det blir sällan fel. Kanske inte bara hela paranötter, men det förstod ni redan.

Aprikosbröd med valnötter

Tid: Runt 30 min arbete, cirka 40 minuters gräddning

 

• 320 g ljummet vatten
• 8 g färsk jäst
• 8 g salt (jag kör gärna havssalt)
• 320 g vetemjöl special
• 100 g dinkelmjöl (siktat)
• 60 g torkade aprikoser
• 60 g russin
• 100 g valnötter

1. Smula ner jästen i en skål, häll över vattnet och rör tills all jäst löst sig
2. Skär aprikoserna i lite mindre bitar, men hacka dem inte
3. Ha ner salt och mjöl i vattnet och rör tills allt blandats. Skippade hushållsassistenten och förlitade mig på den heliga autolysen istället.
4. Plasta in bunken och låt vila 20 minuter
5. Häll ner frukt och nötter och rör tills allt blandats. På med plasten igen
6. Efter att ha låtit degen vila 30 minuter tar jag fram den och viker ihop den från alla sidor för att sträcka ut den och därmed göra den lite segare.
7. Upprepade ovanstående en gång till efter ytterligare 30 minuter
8. Ställ därefter bunken på ett mysigt ställe där det är varmt och trivsamt. Låt degen jäsa till dubbel storlek. Tog cirka 2 timmar för mig
9. Häll ut degen på en mjölad arbetsyta och vik ihop den till en limpa. Se till att få lite höjd på den. Pudra över lite mjöl och täck med en bakhandduk.
10. Sätt ugnen på 250 grader.
11. Efter en timme tog jag ut plåten jag låtit stå i ugnen och flyttade över degen dit. Snittade det blivande brödet ett par gånger och skjutsade sen in rubbet i ugnen. Kastade in en deciliter vatten i botten av ugnen (ger förskräckliga fläckar, men som sagt, jag är lat)
12. Efter en halvtimme vädrade jag ur fukten och efter ytterligare cirka femton minuter hade den en innertemperatur av 96 grader och då var den klar att ta ut.

Blodpudding med mejram och mörk öl

Blodpudding, att jag aldrig bakat det tidigare.

Jag älskar blodpudding. Med bara mammas lingonsylt eller med lite stekta äppelbitar, knaperstekt fläsk och mer av mammas lingonsylt. Ett glas mjölk till eller en god öl. Det blir aldrig fel.

Efter att först ha uppgraderat mig från den vanliga köpe-blodpuddingen när jag för ett år sen köpte den i Uppsala av Andersson och Tillman producerade vilket bara det var ett enormt lyft, gick jag sen vidare och köpte en som bakas på plats i Saluhallen i Uppsala och blev helt hänförd.

Steget därifrån till att göra sin egen kan verka litet, men det handlar om att bita ihop lite under en process som var mer magstark än jag förväntat mig.

Att få tag i grisblod är inte helt lätt eftersom det idag krävs en sluten hantering av blodet vid slakten och få slakterier finner något värde i att ta tillvara på det. Jag hittade mitt i Saluhallen för cirka 50:- per liter. Fryst, men ett dygn i kylen och det var redo för att förädlas.

Blodpudding

Tid: Runt 30 min arbete, 2-3 timmars gräddning

 

• 2 liter grisblod
• 16 dl rågmjöl (finmalet)
• 180 g grisspäck
• 5 äpplen
• 2 dl torkad mejram
• 4 dl mörk sirap
• 2 dl mörkt öl

1. Finhacka späcket till mycket små bitar. Jag pratar mycket, mycket små bitar
2. Hacka äpplena i ganska stora bitar. Jag körde med Ingrid Marie som passade utmärkt.
3. Häll ner blodet genom en sil i en bunke.
4. Tillsätt rågmjölet och vispa tills alla klumpar är borta
5. Tillsätt späck, äpplen, mejram, sirap och öl. Rör tills allt blandats.
6. Täck med plast och ställ i kylen över natten.
7. Sätt ugnen på 150 grader och smöra 4 brödformar
8. Fördela smeten i formarna och ställ dem i vattenbad som täcker halva formen innan du ställer in allt i ugnen. Jag gräddade två åt gången.
9. Det tar drygt 2 timmar innan de är 75 grader varma i mitten och därmed klara.
10. Ta ut, låt svalna, täck med plast och ställ in i kylen över natten så de sätter sig.
11. Jag delade varje limpa i 3 delar och frös in dem. Vid tillagning skär man bitarna i kuber (jag gillar 2×2 cm) och steker i mycket smör. Servera med lite stekta äppelbitar, stekt fläsk och lingonsylt.

Jag kan inte nog betona vikten av hygien när det kommer till att hantera blod. Se till att ha helt rena bunkar, verktyg och arbetsytor innan du startar. Bär plasthandskar eller tvätta händerna regelbundet. Städa noggrant alla ytor efteråt. Kanske lite nojigt, men hellre det än att riskera något.

Hur kan man göra dem ännu bättre? Mer mejram? Personligen ska jag testa nästa gång med färsk mejram men eftersom detinte riktigt är odlingssäsong än måste jag lösa det på något annat sätt.

Chokladcupcakes med chokladganache

 

Tunga chokladcupcakes med en ännu tyngre frosting

Jag gillar choklad jättemycket. En ask Godiva-praliner är som kattmynta, en ångande het kopp choklad med lite rom i får mig att gråta av lycka och ett kladdigt bakverk med rejält med kakaobönans essens försätter mig i trans.

Chokladcupcakes kan antingen vara med en svag touch kompletterad med något annat (lavendel, rom, valnötter, kolasås eller kanderad apelsin för att nämna några exempel) eller så ska de vara tunga som höganrikat plutonium. Där en medelstor form känns som ett hån mot allt vad landet Lagom heter.

Den här pjäsen tillhör den sistnämnda kategorin.

Vad jag gjorde var att ta receptet på Mother of all chokladcupcakes och göra ett par justeringar i det:
– Böt ut muscovadosockret mot rårörsocker
– Hade i ett par matskedar extra kakao
– Böt ut 1/2 dl av mjölken mot 1/2 dl vispgrädde

Frostingen var en chokladganache som man svänger ihop enligt följande:
– Bryt 150 g riktigt god, mörk choklad i en skål
– Värm 1 dl vispgrädde till nästan kokpunkt och häll det över chokladen
– Rör tills allt löst sig och det blivit en smet
– Tillsätt 30 g riktigt smör och rör tills alla klumpar är borta
– Ställ in i kylen en stund. Ta fram och applicera på valfritt sätt. Jag smetade ut den utan krusiduller
– Om ganachen blir för hård i kylen (erkänner, glömde kvar den i kylen i upphetsningen över att Ferry tog hem jaktstarten i Ruhpolding) ställer man den bara i vattenbad och rör tills önskad konsistens uppnåtts.

Vill man göra dem extra fina kan man med fördel zesta över lite apelsin. Ett varningens ord är dock på plats – de kan om man gör det upplevas som lätta och fräscha. I mina ögon en klart onödig risk att ta.

Rågsurdegsbröd med svenska äpplen

Jag älskar svenska äpplen så oerhört mycket. De gör mig glada bara genom att ligga i en skål framför mig och sprida sin underbara äppledoft, skimra i höstens finaste färger och ha den där krispiga, syrliga smaken man bara älskar som medelålders, lantlivsdrömmande medelsvensson.

Jag sparkade igång den här surdegen för ett jättebak på kontoret tidigare i veckan och har sen dess matat den dagligen. Idag nästan kokade den och jag tänkte att nu var det läge att helt skippa jästen.
Ville inte göra den för lös, men de där hålen i brödet ytterkanter som samlar på sig massor med smör är något av vägen mot ljuset för mig. Därav en ganska lös deg.

Äpplena tror jag tillförde något till smaken. Borde nog testa att baka en gång utan för att se om jag känner någon skillnad. Om inte annat så blev det en trivsam detalj.

I morgon ska jag kanske köra lite rödbetor i råsaftcentrifugen och ha som vätska i en deg. Bör i alla fall ge en fin färg. Hösten är allt bra fin.

Rågsurdegsbröd med svenska äpplen

Tid: Runt 30 min arbete, 7 timmars jäsning + 40 min gräddning

 

• 500 g ljummet vatten
• 300 g rågsurdegsgrund
• 500 g vetemjöl special
• 100 g grahamsmjöl
• 320 g siktat dinkelmjöl
• 100 g grovrivet äpple (svenska och med skal)
• 17 g salt
• 50 g mörk sirap

1. Värm vattnet till cirka 40 grader och häll ner det samt rågsurdegsgrunden i hushållsassistenten.
2. Kör på låg hastighet tills allt blandats.
3. Häll i vete-, grahams- och dinkelmjöl. Kör på låg hastighet tills allt blandats och ställ sen åt sidan i cirka 20-30 minuter.
4. Häll i saltet, äpplet och sirapen.  Kör på medelhastighet runt 10 minuter tills den blivit stretchig, trådig och fin.
5. Flytta över degen till en oljad bunke (jag kör nästan alltid med olivolja för det smakar så gott då, men rapsolja är att föredra om man inte vill ha någon smaksättning) och täck med lite plastfolie.
6. Efter 20 minuter tog jag tag i kanterna, drog rakt upp tills den nästan hotar att spricka innan jag vek ner den över degen igen. Gör så runt om och ställ sen åt sidan.
7. Efter ytterligare 20 minuter gör jag om processen en gång till. 20 minuter senare drar jag i degen en sista gång. Det här gör brödet segt och trevligt.
8. Sätt ugnen på 250 grader.
9. Efter cirka 5 timmar har degen jäst till dubbla storleken och jag stjälper försiktigt ut den på ett mjölat bakbord. Vik ihop den försiktigt, snitta den med en brödkniv och skjutsa in den i ugnen. Jag har en bakspade som är oumbärlig, men det går utmärkt med en bit ugnspapper på en skärbräda och sen låter man bara pappret glida in i ugnen.
10. Efter 10 minuter drar jag ner värmen till 220 grader och öppnar luckan ordentligt för att vädra ur fukten.
11. Var 10 minut öppnar jag luckan, släpper ut fukten och får på så sätt en ordentlig och smarrig skorpa.
12. Efter cirka 40 minuter hade mitt bröd fått en innertemperatur på 98 grader och var därmed klart. Ut med det och låt svalna på ett galler. Skär upp, ha på rikligt med riktigt smör och avnjut med valfritt pålägg eller bara lite salt.

Matgeek testar: Weekendfrukost blev helgens vardagslyx

Hotellfrukost levererad till dörren
Varje helg vaknar jag upp med en svag känsla av att hur mycket jag än handlat hem på fredagen är det inte tillräckligt för att skapa en tillfredsställande frukost, värdig en lördagsmorgon med mycket hemmafru-TV, en nypressad DN och tonvis av olästa artiklar i RSS-läsaren.

Tidigare i veckan såg jag en tweet om ett gäng som heter Weekendfrukost vilka tydligen levererar hem paket på lördagsmorgnarna. Hotellfrukost till dörren. Men herregud, varför kom inte jag på det?

Överkomligt pris. Slog till på frukost med brunchtillägg för två personer och totalt landade det på 290:-. Hade jag tagit en vanlig frukost hade det stannat på 198:- för båda, men seriöst, en lördag utan bacon, ägg, lax och caesarsallad är inte värd namnet.

09.40 ringde det på dörren och i min hand fick jag den här kassen. I ärlighetens namn var jag mest orolig över hur det skulle motsvara mina förväntningar. Stoltserar man med David Gard som tidigare var kökschef på Melker Anderssons Kungsholmen så har man lite att leva upp till.

Vinkade hej då till budet och gick in i köket för att börja packa upp.

Lite suddig bild, men poängen tror jag går fram: Det är massor med mat och det är jättefint förpackat. Skinka, lax, ost, bacon och grönsaker ligger i små söta papperpaket, müslin ligger i små söta portionspåsar, äggen har en liten lapp med instruktioner för hur man gör äggröran, croissanterna ligger i papperspåsar och juicen ser magisk ut.




Rörde ihop äggen, stekte baconskivorna, slog på en panna kaffe och dukade ut allt.

Jag missar säkert något men här är vad vi gjorde ett tappert försök att sätta i oss:
– Croissanter, mörka frallor och hårt bröd
– Skinka (mild och god), ost, smör, marmelad, paprika, gurka och tomater
– Yoghurt med hallon och müsli
– Äggröra, bacon och kallrökt lax
– Caesarsallad
– Nypressad apelsinjuice (verkligen pressad!)
– Svenska äpplen

Blev vi mätta? Herregud, det var som en kontrollerad frukostorgie utan slut. Jag höll på att börja gråta när jag insåg att varken yoghurt eller sallad skulle hitta sin väg ner i min mage utan fick förpassas tillbaka till kylen.

Överraskande bra var att croissanterna var krispiga och inte ihoptryckta, att allt var så fräscht, att det kändes utvalt med omsorg och att det var mycket mat.
På minussidan var att grädden till äggröran saknades (hade i lite av mjölken istället som var med för teet), mängden smör kan ha varit lite väl snålt tilltagen och andra halvan av testpanelen tyckte att croissanterna inte smakade som franska croissanter utan mer som svenska.

Slutligen: Värt pengarna?
Ja, ja, ja. Som jag skrev tidigare, hur kommer det sig att ingen kläckt den här idén tidigare? Det är ju så sjukt mysigt, det är en perfekt start på helgen och hur jag själv skulle kunna rodda ihop en lika stor frukost till ett motsvarande pris  är ett mysterium.