You are currently browsing the monthly archive for juni 2009.

I mina tappra försök att läsa hela Internet stöter man då och då på några riktiga guldkorn. Här är veckans fynd.


Helsingborgaren Per Bergqvist har snart hållt på ett år med sitt mission att äta 100 Guide Michelin-stjärnor på ett år . Kul att läsa hans inlägg, tankar och recensioner där han inte drar sig för att såga det han inte gillar. Rekommenderar varmt hans sida!


Stödgrupper för köttätare kanske inte är det vanligaste man ser och det här gör det knappast troligare.


Fredrik Paulún släpper två olika brödmixar enligt ett pressmeddelande och jag var i ärlighetens namn på humör för att såga det här vid fotknölarna. Men så andades jag en gång till och läste igenom innehållsförteckningen och såg inga som helst E-nummer eller andra konstiga saker. Till och med lite surdeg fanns med.
För 30:- får man ett paket som ger två bröd och det är klart att man kan göra det billigare själv, men fördelen är att om man till exempel ska till sommarstugan så vill man förmodligen inte släpa med sig tio mjölsorter och då blir det här att föredra. Nån som har testat?


Idag slog Svenskt Sigill och LRF på stora trumman när de lanserade Mat och Klimat som ska få oss att laga mat klimatsmart. Gillar särskilt tipsen om vilka saker det är säsong på just nu.
Och seriöst – hur gott ser inte det här ut?


Vestmanlands Läns Tidning reagerar positivt på att den föreslagna nya gymnasieskolan i Surahammar ska få ett eget skolkök.

Det är helt i linje med att mat ska lagas så nära eleverna som möjligt

Men seriöst, vad har vi för samhälle när vi inte anser att sånt är självklart? Kul att de går framåt, men surt att vi var så puckade att vi en gång i tiden tog bort skolköken.


Den här baguetten blev nyligen utnämnd till Washingtons bästa baguette vilket räcker för att övertala mig att baka den. Men vad kul det vore om nån annan också provade så vi kunde jämföra resultat!

IMG_4425opt


Men att de ska gå åt så himla fort…


Eftersom det fortfarande stod en ansenlig mängd hemgjord marshmallows i kylen tänkte jag att det var lika bra att använda den i någon combo och samtidigt fortsätta på citrustemat.


Innehåll:
150 g smör
2 dl strösocker
2 ägg
3/4 tsk vaniljpulver (dubbelt om du använder vaniljsocker)
2 msk nypressad citron (cirka 1 pressad citron)
Skalet från 1 citron
½ dl mjölk
3 dl vetemjöl
1 1/4 tsk bakpulver


1.
Sätt ugnen på 200 grader. Riv citronskalet på rivjärnets minsta storlek men ta bara det gula och inte det vita. Smält smöret.


2.
Vispa ihop socker och ägg till en fluffig smet. Fortsätt vispa och häll sakta i smöret.


3.
Ha i vanilj, citronsaft och skal samt mjölken. Vispa inte utan rör ner det med till exempel en träslev eller slickepott.


4.
Sprid mjölet över ytan och pudra över bakpulvret. Rör sen om ordentligt så att allt blandas.


5.
Fram med muffinsformen som har plats för 12 mindre muffins. Häll i cirka en halv deciliter i varje form och tryck sen ner en bit marshmallows ordentligt.


IMG_4421
6.
In i ugnen i cirka 15 minuter. Mot slutet kommer marshmallowen att krypa upp till toppen och få fin färg. Låt dem svalna i formen och lossa dem sen från kanterna med en flexibel kniv.
Ta ur försiktigt så inte topparna skadas och sen är det bara att gå loss i ohejdat frosseri – lämpligen med ett glas kall mjölk nära till hands.


Många tycker att man ska blanda mjöl och bakpulver i en skål för sig innan man har ner det i ägg/smör/socker-blandningen. Skälet är att man vill ha en jämn spridning av bakpulvret vilket så klart är ett måste. Men i ärlighetens namn – om smeten är så pass lös som den här så sprider man den ändå med ett par rejäla drag bara man ser till att inte lägga allt som en klump på ytan utan sprinkla över det.


Slutsats: Smarrigt med marshmallowen på toppen. Lite orolig i början att de blev för fuktiga men när de svalnat lite var de perfekta inuti. Kanske lägga till lite mer citronskal nästa gång.
En tanke som slog mig är att istället för att lägga en bit i mitten göra marshmallowen lösare och rippla den i varje form. Får helt enkelt testa igen.

IMG_4415opt


Nu börjar jakten på den bästa S’Moren!


Grillad marshmallow är själva definitionen av något sött efter maten och eftersom det här ska bli en grillsommar är det lika bra att göra dem själv så det blir ordentligt gjort.


Marshmallows är även grundstenen i min kommande Quest For The S’More (en S’more är en grillad marshmallow mellan två kex, brödskivor eller kakbitar). Men mer om det sen.


Det här blir…ehrm…oerhört kladdigt om man inte håller sig i skålarna. Glukos är för den som inte varit i kontakt med det tidigare, flytande men ändå trådigt. Skumt är bara förnamnet. Ta det lugnt bara, håll dig på en yta som är lätt att torka av och använd ett par teskedar som du direkt kan stoppa ner i en bunke med vatten så eländet löser upp sig.


Innehåll:
500 gram strösocker (gärna finmalet)
200 gram vatten
1 msk flytande glukos
25 gram gelatinpulver
Skalet från 1 1/2 citron
200 gram citronjuice (6-7 citroner)
2 äggvitor
1 knivsudd vaniljpulver
Florsocker


1.
Blanda strösocker, vatten och glukos i en kastrull. Man måste inte ha finmalet strösocker men det underlättar eftersom det löser sig snabbare.
Koka upp (inte högsta värme!) under tiden som du rör om det lite då och då. När första bubblan poppar upp till ytan så dra ner värmen så det sjuder och låt det göra så under omrörning tills vätskan nått cirka 125 grader. Det tar runt 10 minuter.


2.
Ta ditt bästa rivjärn och hyvla av skalet från en av citronerna. Se till att bara få med det gula och inget av det vita. Små, små bitar vill vi ha.
Blanda skalet, juicen och gelatinpulvret i en liten skål och låt det sen stå ett par minuter så att gelatinet suger upp all vätska.


3.
Ha i hett vatten i en större skål och ställ sen ner den mindre skålen med gelatinblandningen i vattenbad. Rör om ibland tills allt gelatin lösts upp och du återigen har en gul vätska.


4.
Medan sockerblandningen puttrar och gelatinet står och löser upp sig så tar du de två äggvitorna, lägger dem i en stor skål och vispar dem hårda med en elvisp. Självklart är det här man uppskattar om man har en visptillsats till hushållsassistenten, men eftersom jag inte har det så är min åsikt att det är tuffare med en elvisp (en åsikt som självklart kan ändras när som helst).


5.
Häll det upplösta gelatinet samt sockerblandningen ner i skålen med äggen men gör det i en försiktig stråle samtidigt som du låter elvispen jobba som om det gällde dess liv. Man ser ganska kvickt att det blir en tjock massa av alltihopa.


6.
Ner med knivsudden vanilj och fortsätt vispa tills värmen sjunkit till något i stil med kroppstemperatur.


7.
Ta en lämplig form (jag körde med en glasform som annars används till gratänger) och olja den med rapsolja på insidan. I med florsocker och gör som du brukar göra med ströbrödet – skaka runt det tills alla sidor är täckta.


8.
Häll ner blandningen och ställ in i kylen ett par timmar tills den stelnat helt.


9.
Ta ut den och med en oljad, vass och gärna tunn kniv så lossar du den från kanterna, drar ut hela stycket och lägger det på en skärbräda som du innan täckt med ett rikligt lager florsocker.
IMG_4419
Skär upp i lämpligt stora bitar och rulla i florsocker.
Förvaras i kylen och bör stå sig minst en vecka.


Slutsats: Kokade sockerlösningen lite för lite. Fördelen med det är att juicen till viss del separerade sig och bildade ett eget lager. Nackdelen är just att juicen separerade sig.
Oerhört söta så klart och ska nu användas som del i någon form av muffinsbak, s’mores-jakt och ett antal ska grillas ikväll.

IMG_4320opt


Knaprigt, segt och mushigt


Det här började egentligen med att jag blev sugen på att baka något med likör i eftersom det öppnar för möjligheten att ha stora mängder choklad och nötter (oftast i alla fall). Pallrade mig iväg till Systembolaget och kände mig lite stämplad som inte handlade öl likt resten av kön. Istället blev det en flaska Amaretto Disaronno.


Rotade fram ett gammalt recept på cookies, funderade på om man inte skulle kunna förädla det lite och skred sen till verket.


Innehåll:
40 gram havregryn
320 gram vetemjöl
1 msk bakpulver
1 msk bikarbonat
1/2 tsk salt
240 gram rumstempererat smör
160 gram farinsocker
260 gram strösocker
2 stora ägg eller 3 små
130 gram sötmandel
160 gram choklad (70%-ig kör jag med, men behöver inte vara nån exklusiv)


1.
Rosta mandlarna i en het stekpanna. Sätt samtidigt ugnen på 160 grader.


2.
Vispa upp äggen ordentligt, tillsätt farin- och strösocker. Rör om ordentligt så det blir fluffigt.


3.
Mixa havregrynet. Jag hällde ner det i en smal, hög vas och tog fram stavmixern.
Häll sen ner det i en skål och tillsätt vetemjöl, bakpulver, bikarbonat och salt.


4.
Vänd ner mjölblandningen i äggsmeten. Ta inte allt på en gång för då blir det bara bökigt. Jag delade upp det i 4 omgångar och använde bara en rejäl träspatel för att få ordning på degen.


5.
Hacka nötter och choklad grovt och vänd sen ner dem i degen.


6.
Med hjälp av två skedar duttar man sen ut lagom stora klumpar på ett bakplåtspapper och skickar sen in i ugnen. Tänk på att inte lägga dem för tätt så de flyter ihop. Se även till att inte göra dem för stora eftersom de blir mäktiga och till råga på allt ska serveras dubbla med smet mellan.


IMG_4305
Gräddas runt 12-14 minuter beroende på storlek. När de börjar bli lite ljusbruna runt kanterna är de klara och ska omedelbart tas ut. Låt svalna ett par minuter på plåten och lägg sen över dem på ett galler.


IMG_4307


7.
Amarettosmeten gör så här:
250 gram smör ställs fram och får bli rumstempererat. Sen finfördelar man det på valfritt sätt i en bunke.
Tillsätt 650 gram florsocker och vispa ihop det (jag kör med en gaffel eftersom elvispen precis packade ihop) till något som kan liknas vid en nästan-smet.
Häll i 1 1/2 matsked amaretto och rör. Nu är det en smet.


8.
Ta de helt svalnade kakorna, bred på ett lager smet på undersidan och slå ihop med en till kaka.


Jag sparade några i kylen till dagen-efter-fikat, men de flesta frös jag in. Tar nästan ingen tid alls på sig att tina upp och behåller sin fina konsistens.


Slutsats: Krispiga på utsidan och tar man ut dem i rätt ögonblick är de smarrigt sega i mitten. Smeten kunde ha fått innehålla lite, lite amaretto till, men då måste det kompenseras med mer florsocker så den inte blir för lös. Lite mer choklad hade förmodligen funkat, tippar på att runt 30 gram till ger den ultimata upplevelsen.
Annars är det här den givna sockerbomben på kakfatet. Komplettera med ett par vaniljbullar och några mandelkubbar samt ett glas syrlig vinbärssaft.

I mina tappra försök att läsa hela Internet stöter man då och då på några riktiga guldkorn. Här är veckans fynd.


Heavenly Cupcake är förmodligen sveriges bästa blogg kring cupcakes, mystiken runt dem och passionen för alla detaljer. Danielles recept på Mochamuffins är som heroin för oss eftermiddags-kaffe-junkies.


Leila Bakar och som hon gör det! Inget halvdant här utan ordentliga, smarriga saker som till exempel Sockriga Syltbullar. Receptet till dem hämtar hon från en bok vilket leder oss vidare till…


…veckans boktips: Sommarens söta av systrarna Eisenman är ett måste-köp. Bullreceptet ovan till exempel, inspirationen till mina Hallonkakor Med Marängtäcke och det här receptet på Frusen Marängrulltårta Med Blåbär är nog för att motivera ett köp. Utförligare test kommer!


MegaNom är en Tumblr-log som samlar en sån löjlig mängd snygg och god mat att jag nästan mår lite dåligt. En given att följa.


Snöar man in på bilder kan jag samtidigt rekommendera Just Marias foton på Flickr. Vill inte låta helt galen, men sånt här gör mig så rackarns inspirerad.


Det blev tydligen mycket om sötsaker den här veckan: Ett recept på Oreo Cupcakes kan jag bara inte hålla för mig själv.


Saltå Kvarn har precis utökat sortimentet med ekologiska mellanmålssnacks. Ser gott ut, men lite besviken att det inte är lokalodlat. Även om nötodlingar inte lämpar sig så väl för svenska klimatet känns det ändå lite som att de ger efter. Saltå ska ju vara genomgoda! Blir i alla fall till att testa eftersom i det utbud som finns idag, är de det bästa alternativet.

IMG_4232


Morgonstund har segt i mund


Rotade lite i skafferiet på jakt efter något skoj att stoppa i brödet. Lade vantarna på en påse Dinkelmjöl och tänkte att eftersom det är så hög andel protein i det borde det göra underverk för segheten om man inte överdoserar det.


Till verket!


Innehåll:
450 gram vetemjöl special
100 gram siktat dinkelmjöl
30 gram vetegroddar
280 gram vetesurdegsgrund
380 gram ljummet vatten
6 gram jäst
14 gram salt


1. Dag 1, kväll:
Körde allt utom saltet 3 minuter på låg hastighet tills allt var blandat. Den blir lös och ska precis släppa från bunkens kanter. Knappt det.


2.
Vila 10 minuter. Kokade en kopp kvällste. Läste tidningen något försenat.


3.
I med saltet och kör runt 4 minuter på medelhög hastighet. Låt vila 2 minuter. Sen 2 minuter på hög hastighet. Nu ska den vara lös, men ändå trådig. Täck över och ställ på ett mysigt ställe.


4.
Drog ordentligt i den var 20:e minut under första timmen. Den fick sig verkligen en rejäl omgång och för varje gång jag drog i den gjorde den mer och mer motstånd. Toppen med andra ord.


5.
Efter runt två timmar hade den växt till dubbla storleken. Nu var det dags även för degen att gå till kojs. Hällde därför ut den på ett mjölat bakbord och delade upp den i 8 bullar. Vek försiktigt ihop dem (så inte de stora bubblorna inuti går sönder) och lade dem bakplåtspapper.


IMG_4207
Över med lite plastfolie som man inte spänner fast eftersom de då inte kan jäsa ordentligt utan bara lägger över dem. Sen in i kylen.


6. Dag 2, tidig morgon
Uppe med tuppen och drog igång ugnen. 250 grader kändes rätt. 275 skulle säkert vara att föredra men så mycket orkar inte min ugn med.
IMG_4218
Titta så mysiga efter en natt i kylen!
Så fort både ugn och sten var varma hystade jag in bullarna direkt från kylen. De växte till sig magnifikt!


Slutsats:
Nattjäst bröd är både smidigt och smakerna får utveckla sig i lugn och ro. Vet inte om det var dinkeln som gjorde att det blev så bra, men attans vad segt och vilka smarriga hål det blev. Ska testa nästa gång att ha i ännu mera dinkel och göra degen lite, lite lösare.

IMG_4278opt


Ryktet var sant – trevligt och gott


Tog mig en promenad idag till Bakery and SpiceTorsgatan 46.
Har hört en del om dem men när nu mitt favorithak Primafila börjat göra smörgåsar med deras bröd insåg jag att jag måste se vad som det mer bjöds på.


De bakar allt bröd på surdeg, med endast ekologiska råvaror och gräddar det självklart i en vedugn. Det i kombination med att de verkar ha en oerhörd känsla gör att dagens inköp blev en succé.


Kommer in i lokalen och genast är jag nere i en liten fransk by med en disk fylld med så mycket gott bröd att jag blev lite yr. Vid sidan om disken står det några trälårar fyllda till bredden med baguetter. Hörde kontanterna i min ficka yla av skräck. De visste att nu var det kört.


Kom därifrån med följande:


IMG_4285
Kardemummabullar


Köpte dem på rekommendation. Min spontana tanke var att det var på tok för mycket kardemumma ovanpå dem. Första tuggan bevisade återigen vem som är proffs på det här med att dosera kardemumma – inte är det jag i alla fall. Det var en perfekt mängd.
Undrar hur mycket surdeg det är i dem? De var sega men ändå ganska fluffiga. Förmodligen vore det generalfel att spara någon tills i morgon eftersom de verkar torka ganska fort. Ingen risk för det ändå – vi har redan ätit upp dem.


IMG_4281
Frallor med vallmo- eller sesamfrön
Det här var något helt nytt för mig. Som allt annat de har är de gjorda på surdeg och de har verkligen engagerat sig något överjävligt för att få till dem. Skorpan är något av det hårdaste jag gett mig på nånsin men det är ju inget negativt direkt. Innandömet har ett par stora hål och är oerhört segt. En sjuk hit med lite leverpastej och saltgurka!


IMG_4280
Levain
Flaggskeppet.
Vad säger man? Det här är ett sånt måsteköp att det nästan är löjligt. Krispig yta med underbar färg och ett innandöme som doftar himmelskt. Så mycket smak, så mycket kärlek. Betalade 40:- för en halv limpa och jag lovar – det är värt det dubbla.


Slutsats: De gör skäl för sitt goda rykte. Brödet var verkligen supergott och inramningen med den mysiga butiken gjorde det till en helhetsupplevelse som jag inte sett maken till i Sverige. Visst är det mysigt att handla bröd i en saluhall, men det här slog det med råge.
Nästa steg blir att jämföra deras levain med Gateaus. Än är inte sista ordet sagt.

IMG_3986


För stor skillnad blir det.


När jag gjorde mina första trevande försök med surdegar och annat brödbak var det lite frustrerande att de aldrig fick någon ordentlig höjd. Det spelade ingen roll hur jag vakade över jäsningen, hur snabbt jag snittade dem innan gräddning eller vilken konsistens de hade – varje gång sjönk de ihop när jag skjutsade in dem i ugnen och återtog inte mer än delar av sin forna glans under gräddningen.


Oerhört frustrerande så klart.


Ramlade över ett inlägg på Pain de Martin där han berättade om den kalksten från Gotland som numera huserade i hans ugn. Kände att det var den sista lilla knuffen jag behövde för att inleda jakten på min egen sten.


Insåg att poängen med baksten är att om man som traditionen bjuder lägger degen på en plåt och sen ställer in den i ugnen får brödet nästan all värme som strålningsvärme och via konvektion när den varma luften cirkulerar i ugnen.


Med en sten får man så klart båda dessa, men även induktion som ger en snabbare fördelning av värmen i hela brödet. Vätskan trycks ur hela brödet och därför blir det så mycket större i omfång.


En annan fördel är att temperaturen i ugnen hålls på en jämnare nivå. Stenen absorberar mängder med värme och flera timmar efter att jag stängt av ugnen är den fortfarande lite småhet.


Man kan ha allt från kalksten till granit, så länge stenen är minst 2 centimeter tjock, gärna 3 centimeter. .


När det kommer till inköp finns det egentligen några olika metoder:
1. Kontakta ett lokalt stenhuggeri. Gravsten eller baksten – it’s all the same.
2. Köp i butik. Cordon Bleu brukar ha minst en modell.
3. Få hemlevererat. Köpte själv min via Bagaren och Kocken. Två dagar tog det att få hem den. Fin-fin granitsten.


Overkill: Beställ sten från stenhuggeri. Begär att få dina initialer som en liten relief i mitten av stenen. När man sen bakar större bröd ställer man dem på reliefen och får en brännmärkning i botten av brödet.

IMG_4258opt


Rågsurden som överträffade förväntningarna – inte svårt att namnge en sån.


Jag hade en förhoppning under helgen om att få tid till att göra en riktig mother-of-all-surdegar. Den där riktigt långjästa, bastanta klumpen fylld med allsköns smarrigheter. Brödet som skulle sätta en ny standard och ta mig till nästa level.


Baske mig om jag inte lyckades. Amatörbagarens ödmjukhet har för ett par dagar bytts till en lätt euforisk känsla av framgång så ursäkta mig för min eventuellt osympatiska självsäkerhet när jag utnämner det här till Det Godaste Brödet Jag Hittills Gjort.


Innehåll:
500 gram vetemjöl special
250 gram rågsikt
500 gram ljummet vatten
280 gram rågsurdeg
60 gram rostade frön (körde sesamfrön och solrosfrön 50/50)
25 gram vetegroddar
15 gram hela linfrön
30 gram ljus sirap
1/2 tesked vaniljpulver (dubbla om du använder vaniljsocker)


1. Dag 1, morgon
Ta ut rågsurdegsgrunden ur kylen, släng allt utom en liten bit, fyll på med 200 gram vatten och 120 gram rågmjöl. Rör om, täck md lite plast och ställ på ett varmt ställe.


2. Dag 1, kväll
Rosta nötterna i en torr panna och låt svalna.
Ner med alla ingredienser utom saltet i assistenten och kör på låg hastighet tills de har blandat sig och bildat en kladdig massa. Brukar ta runt 2-3 minuter. Låt vila i 30 minuter så glutenet kan utvecklas i lugn och ro.


3.
Ner med saltet och kör på medelhög hastighet i 5 minuter. Därefter lät jag degen vila i 5 minuter och sen körde jag på hög hastighet i runt 8 minuter. Man märker en klar förändring i degens konsistens när den är klar. Den blir inte hård, men bra nära. Kompakt, tung och lite trådig. Den kräver dock en hel del jobb så oroa dig inte om det tar en stund.


4.
Ner med den i en oljad bunke och lägg lite plast över. Ställ sen in den i kylen där den ska få jäsa under natten. Eftersom det inte är något som helst konstgjort jäst i degen behöver den få utvecklas i lugn och ro. Om du följer mina tips men inte tycker att den jäst tillräckligt så låt den stå ett tag till. Det kan skilja sig ganska mycket eftersom degarna är olika personligheter och miljön runtomkring aldrig kan vara identisk.
Det heter heller inte surdeg för att den är glad, trevlig och alltid samarbetsvillig.


5. Dag 2, morgon
Ta fram degen ur kylen och nu ska den ha växt med i alla fall 50%. Låt den sen stå framme ett par timmar så den växer till dubbla startstorleken.


6.
Stjälp upp den på ett mjölat bakbord och notera hur den är fylld med små, små bubblor varvat med en del riktigt stora. Jag delade upp den på en stor bit och två lite mindre så det blev två avlånga limpor och en rund. Vek försiktigt ihop dem lite och lade ner dem ordentligt inmjölade.


7.
Efter runt 5 timmar hade de jäst till dubbel storlek. Det var ganska svalt i köket vilket förmodligen bidrog till den ganska långa tiden, men eftersom tid var just vad jag hade gott om var det snarare en fördel eftersom smakerna får bättre tid på sig att utvecklas då.


Ju längre tid den får jäsa, desto fler mjölksyrabakterier utvecklas och därmed blir degen surare. Sirapen var lite för att kompensera detta så vill du ha brödet riktigt surt är det bara att utesluta den.


8.
Satte ugnen på 250 grader och när den var ordentligt uppvärd lät jag den stå ytterligare 30 minuter så att bakstenen blivit genomvarm. Stjälpte upp brödet på en skärbräda täckt med mjölat bakplåtspapper, lyfte in alltsammans i ugnen och lät degen glida av ner på plåten
In med ett par isbitar på en plåt i botten av ugnen och sen var det bara att vänta. Efter 12 minuter öppnade jag och släppte ut fukten samtidigt som jag stoppade i en köttermometer. Några minuter till så visade den 98 grader och då var brödet klart.


Drog inte ner värmen den här gången eftersom jag ville ha en ordentlig skorpa på brödet. Visade sig vara ett bra drag.


IMG_4252


Smarrigt är bara förnamnet på de här godsakerna. Skorpan blev hård, smakrik och fick fin färg. Bröden tog massor av smak av nötterna och vaniljen gav dem en mjukhet som kändes klockren. Det blev inte supersegt, men bjöd lite motstånd. Funderar på att nästa gång dra degen lite under första jäsningen samt ha i mer solrosfrön.


Den ena limpan gjorde vi av med direkt tillsammans med en granne som tittade förbi. Han fick med sig en hem så nu är det inte mycket kvar. Blir till att baka samma igen i morgon.

IMG_4126


Äntligen slipper man allt konstgjort elände


När jag bakat tidigare har jag precis som den stora majoriteten använt mig av vanligt vaniljpulver i tron att det innehåller vanilj. Men det man köper i butiken heter oftast vanillinpulver eller vanillinsocker och är något helt annat.
Låt oss börja från början.


Vanillin är den mest framträdande substansen i smaken vanilj. Den kan framställas på konstgjord väg och oftast använder man en metod som innebär att man får fram det ur rötad gran. Rötad är ett finare ord för rutten. Ur rutten gran alltså.
Man kan säga på naturlig men äcklig väg.


Eftersom riktig vanilj gjord utav en vaniljstång är ganska dyr så väljer de flesta i behov av smaken att gå den konstgjorda vägen. Billigt, men i ärlighetens namn, inte så himla smarrigt när man tänker efter.


I butikernas hyllor trängs allt från Vanillinsocker (hyfsat ärlig approach) till Vanilla (vanillin, inte så ärligt) men det finns också en liten vän för oss hemmabagare som inte riktigt har orken att skrapa ur en hel stång och mixa med socker.


KhoiSan Tea tillverkar vaniljpulver som är precis vad det låter som – pulveriserad vanilj gjord på stång från Madagaskar, utan några som helst tillsatser.
Kostar så klart mer än de artificiella alternativen, men det är värt varenda krona.
Man tar hälften så mycket som anges i recepten och smaklökarna jublar. Det går inte riktigt att beskriva känslan av att dels se de små bruna prickarna i degen och sen känna den lena, djupa vaniljsmaken.


Hittar man det inte hos sin lokala grosshandlare finns den att köpa på nätet.