You are currently browsing the category archive for the ‘Tillbehör’ category.

IMG_3986


För stor skillnad blir det.


När jag gjorde mina första trevande försök med surdegar och annat brödbak var det lite frustrerande att de aldrig fick någon ordentlig höjd. Det spelade ingen roll hur jag vakade över jäsningen, hur snabbt jag snittade dem innan gräddning eller vilken konsistens de hade – varje gång sjönk de ihop när jag skjutsade in dem i ugnen och återtog inte mer än delar av sin forna glans under gräddningen.


Oerhört frustrerande så klart.


Ramlade över ett inlägg på Pain de Martin där han berättade om den kalksten från Gotland som numera huserade i hans ugn. Kände att det var den sista lilla knuffen jag behövde för att inleda jakten på min egen sten.


Insåg att poängen med baksten är att om man som traditionen bjuder lägger degen på en plåt och sen ställer in den i ugnen får brödet nästan all värme som strålningsvärme och via konvektion när den varma luften cirkulerar i ugnen.


Med en sten får man så klart båda dessa, men även induktion som ger en snabbare fördelning av värmen i hela brödet. Vätskan trycks ur hela brödet och därför blir det så mycket större i omfång.


En annan fördel är att temperaturen i ugnen hålls på en jämnare nivå. Stenen absorberar mängder med värme och flera timmar efter att jag stängt av ugnen är den fortfarande lite småhet.


Man kan ha allt från kalksten till granit, så länge stenen är minst 2 centimeter tjock, gärna 3 centimeter. .


När det kommer till inköp finns det egentligen några olika metoder:
1. Kontakta ett lokalt stenhuggeri. Gravsten eller baksten – it’s all the same.
2. Köp i butik. Cordon Bleu brukar ha minst en modell.
3. Få hemlevererat. Köpte själv min via Bagaren och Kocken. Två dagar tog det att få hem den. Fin-fin granitsten.


Overkill: Beställ sten från stenhuggeri. Begär att få dina initialer som en liten relief i mitten av stenen. När man sen bakar större bröd ställer man dem på reliefen och får en brännmärkning i botten av brödet.

IMG_4126


Äntligen slipper man allt konstgjort elände


När jag bakat tidigare har jag precis som den stora majoriteten använt mig av vanligt vaniljpulver i tron att det innehåller vanilj. Men det man köper i butiken heter oftast vanillinpulver eller vanillinsocker och är något helt annat.
Låt oss börja från början.


Vanillin är den mest framträdande substansen i smaken vanilj. Den kan framställas på konstgjord väg och oftast använder man en metod som innebär att man får fram det ur rötad gran. Rötad är ett finare ord för rutten. Ur rutten gran alltså.
Man kan säga på naturlig men äcklig väg.


Eftersom riktig vanilj gjord utav en vaniljstång är ganska dyr så väljer de flesta i behov av smaken att gå den konstgjorda vägen. Billigt, men i ärlighetens namn, inte så himla smarrigt när man tänker efter.


I butikernas hyllor trängs allt från Vanillinsocker (hyfsat ärlig approach) till Vanilla (vanillin, inte så ärligt) men det finns också en liten vän för oss hemmabagare som inte riktigt har orken att skrapa ur en hel stång och mixa med socker.


KhoiSan Tea tillverkar vaniljpulver som är precis vad det låter som – pulveriserad vanilj gjord på stång från Madagaskar, utan några som helst tillsatser.
Kostar så klart mer än de artificiella alternativen, men det är värt varenda krona.
Man tar hälften så mycket som anges i recepten och smaklökarna jublar. Det går inte riktigt att beskriva känslan av att dels se de små bruna prickarna i degen och sen känna den lena, djupa vaniljsmaken.


Hittar man det inte hos sin lokala grosshandlare finns den att köpa på nätet.