You are currently browsing the tag archive for the ‘Pasta’ tag.

Eftersom film ibland är mat

Tyvärr inser jag alldeles för sent att vi sitter och tittar på något som det inte alls var läge att äta middag till. En smarrig ziti och Arkiv X blir lätt lite avtändande som combo. En hemgjord pizza och The Descent är ett misstag man bara gör en gång.

Sen finns det de som passar ihop som sulan och snöret. Filmerna man måste äta till för att inte förgås. Här är några av mina favoriter och maten man ska ha till.

Waitress (trailer här)
Kerry Russel från Felicity lever ett ganska miserabelt liv med en man som är allt annat än trevlig, en chef som inte gör annat än skriker och till råga på allt blir hon på smällen. Mitt i allt det här bakar hon de mest fantastiska pajer världen skådat och drömmer om ett eget café.
Lämplig mat:
Paj. Peach cobbler, pecannötspaj eller en rejäl äppelpaj med hemmagjord vaniljsås.

The Baker (trailer här)
Damian Lewis spelar yrkesmördare som piper iväg till en walesisk by för att undkomma purkna kollegor. Han flyttar in i det stängda bageriet och utger sig för att vara bagare, men när byborna ifrågasätter hans täckmantel tvingas han öppna och därmed också lära sig baka. Feelgood är bara förnamnet.
Lämplig mat: Bruschetta med stora bitar tomat, färsk basilika, San Daniele-skinka och lite olivolja som gratineras i ugnen.

Dinner Rush (trailer här)
Danny Aiello spelar skön räv som äger en restaurang där sonen är überkreativ kökschef.
Filmen utspelar sig en vanlig kväll där diviga matrecenscenter, pittoresk maffia och de vanliga krävande gästerna slår sig till bords.
Lämplig mat: Pasta i stora lass! Gärna spaghetti av bra kvalité med lite vittryffelolja, parmesan, grova bitar mozarella, parmaskinka och svenska färska körsbärstomater. Massor med rödvin till.

Chicken and duck talk (trailer här)
Den gamle Hui driver en restaurang specialiserad på rostad anka enligt sitt hemliga recept. Med passion lär han kunderna hur de verkligen ska njuta av sina beställningar. Allt är frid och fröjd tills ett snabb-anka-hak slår upp portarna tvärs över gatan. Fullt krig bryter ut. Klart en av de bästa asiatiska matfilmerna jag någonsin sett.
Lämplig mat: Rostad anka är knepigt att hitta spontant i Sverige, men lite goda wontons, kyckling Gongbao Jiding och glaserade revbensspjäll med sesamfrön slinker alltid ner.

Tampopo (trailer här)
När lastbilschauffören Goro möter Tampopo blir hans mål att hjälpa henne sätta upp den pefekta fast-noodle-restaurangen. Filmen som är från 1985 har benämnts som den första nudel western-filmen och är en enda lång hyllning till en sörplande japansk matkultur där snabbmaten inte har fördärvat en hel generation på samma sätt som den gjort här.
Lämplig mat: Självklart något med ramen-nudlar, till exempel Ramen tori udon eller en enkel Ramen med örter

Maffiabröder
– matlagningsscenen från fängelset
(kolla här)
Finns det något att säga? Paulie som skär vitlök med rakblad har förmodligen gjort avtryck på varenda wannabe-italiensk-hemmakock när det ska lagas mat till första daten eller svårimponerade vänner. Det är en fantastisk scen som man inte äter till – man äter efter att man sett den och man äter den närmaste kopia man själv klarar av att skapa hemma.

Sen finns det så klart några exempel till:
Gosford Park är ett kostymdrama men får mig sugen på toast och lemon curd.
Blade Runner skapar alltid ett begär att äta nudlar utomhus i små stånd, gärna när det regnar och är allmänt risigt. Postapokalyptiska middagar är det nya svarta.
Chocolat leder obönhörligen till frossa i god choklad, gärna med lite rom till.

Några fler tips?

IMG_4025opt


Snabbt, segt och gott!


Eftersom det var Champions League-final igår så var det dags för traditionell fotbollsmat – italiensk korv, svamp, paprika, färsk vitlök, tomatchunks, aubergine och en skvätt olivolja i en plåtpajform som ställs in i ugnen och grillas samman. Till det en riktigt god spaghetti, lite vittryffelolja och parmesan i mängder.


Saknas bara en sak – ett segt, ljust bröd med stora hål som har en tydlig skorpa och kan skäras i lagom skivor för att användas till att suga upp såsen.


Sagt och gjort – det här är vad jag lyckades åstadkomma.


Innehåll
500 gram vetemjöl special
330 gram ljummet vatten
5 gram jäst
230 gram vetsurdegsgrund
12 gram salt


1. Förmiddagen
Blanda ihop allt utom saltet under 4 minuter i assistenten på låg hastighet. Låt därefter degen vila 2 minuter, kör på medelhög hastighet i 3 minuter och låt sen vila 10 minuter.


2.
I med saltet och kör 4 minuter till. Vila 2 minuter. Kör ytterligare 4 på hög hastighet.
Man måste få igång lite struktur i degen och när man ser att den börjar tråda sig och bli seg så är den klar.


Vad sjutton är det med allt pausande i knådningen? Jo, för att degen ska kunna utveckla sig i lugn och ro använder jag en metod som heter autolys vilket innebär att man låter glutenet utvecklas i lugn och ro. Samtidigt måste jag bearbeta degen ordentligt eftersom den är lite lös från början.


3.
Ner med den i en oljad bunke och lägger över en bakhandduk. Låt stå varmt runt 2 timmar tills den har växt sig dubbel så stor.


4.
Häll ut degen på ett mjölat bakbord och dela i 8 delar. Vik försiktigt ihop dem och dutta lite runtomkring så de blir runda i formen. Jag lade dem därefter på bakplåtspapper där de fick jäsa 2 timmar till. 4 bullar per papper, annars fastnar de bara i varandra.


5.
Sätt ugnen på 250 grader (gärna mer, men min klarar inte varmare) och när den är varm skjutsar du in bröden. Lite vatten på en plåt i botten och saken är biff! Efter runt 10 minuter har de fått underbar färg och det är bara att ta ut dem.


Tips för morgonbrödet: Vill du hellre ha smarrigt bröd på morgonen? När du lagt bullarna för jäsning i steg 4 så ställ istället in plåten i kylen till morgonen efter. Upp med tuppen och dra igång ugnen. När morgonduschen är avklarad är ugnen varm och då är det bara att ta ut bullarna ur kylen och skjutsa in dem direkt i ugnen. Smidigare kan det knappast bli.


Hur smakade de då? Jo, dra på trissan, de blev så gott som fullkomliga – rejäl skorpa, segt innankråm och riktigt stora hål. Perfekt avvägning med saltet gjorde dem smakrika på gränsen till fulländade.

fotbollsmiddag


El Clasico avnjuts bäst med en massa god mat!


Hade lite vänner över för att kolla på det sägenomspunna mötet mellan Real Madrid och Barcelona och lovade då mat till samtliga.
Ville inte tillbringa hela dagen vid spisen eftersom min transparenta hy mår bra av lite solsken då och då. Därför fick det bli något som snabbt gick att svänga ihop, var gott och hade något stänk av Medelhavet i sig.


Ingredienser
Spaghetti (ny favorit är Voiellos i Vermicelli n. 105)
Salsiccia (köpte mina på Martinas Italienska Delikatesser i Uppsala) Jag vill ha dem grova, med mycket kött i.
Några paprikor
Ett par auberginer
Parmeggiano Reggiano
Olivolja
Gärna en skvätt vittryffelolja


1.
Delade paprikorna i stora klyftor och tog ur alla kärnor och det vita. Skivade auberginen längs med långsidan i halvcentimetertjocka skivor som jag gned in med olivolja och havssalt.
Lade allt på ett ugnsfast fat och ställde in dem på 250 grader.


2.
Kokade pastan och stekte korvarna.


3.
När pastan var klar hällde jag av allt vatten, slog på några skvättar olivolja och cirka 10 droppar vittryffelolja. Svängde runt allt några gånger så det blandade sig.


4.
Ut med grönsakerna från ugnen (auberginen blir klar innan paprikan). Tog av skalet som från paprikan som nu var nästan svart och lade ner allt (utom skalen då) i stekpannan med korvarna så de fick dela lite smak med varandra.


5.
Lade upp allt på stora, runda tallrikar och rev över rikligt med parmesan, lite extra salt och några drag med pepparkvarnen. Avslutade med att ringla över lite olivolja.


Gjorde inte saken sämre att det blev målfest.